Tankar om ensamhet

Född i Stockholm flyttat runt lite men istort sätt uppvuxen i partille. Jag har inte svårt att anpassa mig för att citera Metallica så "Where I lay my head is home" Det känns så, fan jag kan flytta in lver en helg på ett vadrar hem och det känns hem, jag minns att senast vi flyttade med familjen vandrade jag vilse i huset den första timmen men efter första natten var jag hemma. Men endå aldrig riktigt. Nu idag kom jag upp till den plats som alltid känts som hem, en plats där familjen samlats vänner funnits och livet varit fridfullt. Det har alltid varit platsen där kudden alltid funnits. Den fanns inte där idag när jag kom hit. Det är nästan så en tår faller... Jag undrar var hem finns för mig...