Ett grått paradis
Livet går i perioder, igår skrek solen oss i ansiktet och mina axlar gnäller fortfarande.
Det var helt underbart, nästan lika underbart är vemodet som sveper in med de de västliga vindarna.
Grått är en oerhört vacker färg. Fönstret har spruckit och i en annan del av världen sitter en flicka nu på tåget på väg söderut. Det är lycka det...
Jag drömmer om att få ett par månader med lite missmod och sena kvällar, har fått för mig att det skulle vara lite lättare då. Kanske flytta ut till torpet ett par veckor.
Jag har suttit och diskuterat framtid idag, det konstiga var att jag fick medhåll från oväntat håll.
Lev sa hon. Hur fan ska jag ta det egentligen? Måste jag revoltera då?
Det här med omvänd(?) psykologi är väldigt komplicerat och svårt att förstå sig på.
Jag drömmer om en framtid i en annan del av världen, kanske i ett tåg på väg söderut.