Tankar om ensamhet

Jag är vaken
och månen vandrar på föstet blå
men titta inte in genom min ruta
Det är inte städat
inte sedan urminnes tider
Inte igår inte idag
Kanske imorgon

Jag tittar ut
Jag ser ingen måne heller
Ser ingenting det är mörkt
Det blir sånt av sånt
brukade nån säga

Nu, e de dags för den långa turen
den sista promenaden
Den sista stora uppoffringen
Sedan drömmen

Mumma